"Sleeping girls can't say no"

Jag börjar detta inlägg med att klargöra ett visst antal saker.

- Hur mycket jag än vill hänga ut denna "människa" så kan jag enligt Sveriges lag inte göra det.

- Jag kommer skriva som "fiktion" och det är upp till dig att tolka om det jag skriver är sant.

- Det är sant.

- Detta är alltså om en människa jag levt med. En människa jag trott mig känt.

- En delning av detta inlägg är helt ok. Jag vill att alla ska veta. Ingen ska blunda. Och även om jag inte kommer identifiera personen så hoppas jag att ni kan...

Det är lördag. I vanlig ordning om någon har fyllt år så äras denna dag med en fest i min systers ära. Hon har just fyllt 17. Nära vänner och bekanta är inbjudna till detta event. Jag kan själv inte närvara då jag är bortrest. 

Jag inser snabbt när jag får höra om de inbjudna, den inbjudna, att något i stil med drama kommer uppstå. 

Det var en hand som sträckts fram i medlidande som tillsist skulle sluta i en käftsmäll.

Några oroade sms men en ännu lugn syster. Om min känsla ändå blivit motbevisad. Personen min oro steg över har jag haft nära. Mer än så kan jag inte säga.

Klockan blev sent, och let's face it ungdomarna blev allt mer packade glada och - trötta.

Klockan är över midnatt och mörkret har lagt sig över huset. I en sängkammare har min syster och hennes nära vän lagt sig för att försöka vila bort ruset. 
Entré: personen som kom att vända mungiporna på alla involverade.

Två tillsägningar.
Sov på soffan.
En ignorant gest och dessa tre personer ligger i samma säng. Syster längst ut, vän sen denna person.

Efter att ha stött på min syster 
Efter att ha frågat om "det finns några lediga brudar"
Så vet jag inte vad som väcks i dennes huvud.

Min syster slåss mot sömnen, hon är inte orolig hon låter sig dras med till skymningslandet. 
Vaknar.
Vännen ligger näst intill på henne. 
Vaknar med ett ryck.
"Jag måste gå."

Oron vaknar precis som ruset försvinner och nykterheten fryser allt blod i ådrorna.
Några sms. Ett avslöjande. Hat.
Personen står i dörren, personen tar emot. 
"Dra åt helvete!"

Det som hänt.
Det som hänt är att medan en medvetslös 17 årig flicka somnat har denna person utan hämingar, utan en tanke på de rättigheter vi har, utan en tanke på respekt eller den egna sfären
- börjat ta på henne.
Smekt henne.
Antastat henne.
Våldtagit henne.

En penitration var inte det som skedde, men det betyder inte att det inte var en våldtäkt.

Jag fick reda på detta dagen därpå. I vrede, ångest och har rinner tårar. 
Hur en människa. 
Hur någon kan..
I denne människas kropp finns ingen respekt för en annan. Det finns inget mänskligt i någon som bestämmer sig för att ta steget. 

Vad trodde denne skulle hända?
Att flickan skulle vakna och helt plötsligt vara kåt, glad och tacksam? 

Detta är aldrig okej.
Det finns inget som kallas ånger i något sånt här. 
Det finns ingen ursäkt.

Förlåta men aldrig glömma, det kan denne person försöka intala sig själv.
Jag kommer aldrig glömma.
Aldrig förlåta.

Denna människa har satt spår som inget kan täcka. Inget kan sopa detta under mattan.

Jag är äcklad. Jag är förtvivlad. Jag känner ånger.
- Men detta handlar inte om mig. Jag är bara en Shack pjäs som satts igång.
Ett sjukt spel av ilska och hat.
Hur en handling kan ge konsekvenser.
Och hur en våldtäktsmans tankebanor går.

Ryggradslös. 

Kan detta hända i en perfekt värld?
Jo men feminismen har ju verkligen gått för långt.
Och Sverige är så otroligt jämställt. 

Allmänt | |
Upp