Världen är en vacker plats med ful befolkning

Jag och Hedda har just tittat klart på dokumentären om "Indiens dotter".

Finns inga ord som kan förklara klumpen i magen, hur en vidrig struktur kan forma människor att sätta sig över andra.

Om du inte sett dokumentären, se den.
Skäms att jag inte sett den tidigare.
Skäms att jag knappt kunde se klart den.
Skäms att leva i ett samhälle där folk faktiskt accepterar att sånt här händer. 
En kan aldrig frånsäga sig ansvaret.
Eftersom alla individer har egen viljestyrka och gör handlingar en kanske inte står för eller styr över, kan en ändå aldrig frånsäga sig ansvaret av dess handlingar. 

"De har en konstig kvinnosyn i Indien."
Okej.
Ska vi lämna det där eller?
Det är lätt att se något utifrån och ha åsikter om andras problem 
Eller se brister i stadgar eller strukturer
Men hur ifrånsäger det vårat ansvar som befolkning eller medmänniskor.
Att detta sker, och ofta, är en reaktion på en struktur som breder sig över hela jorden. 
Och det enda vi förlitar oss på är andras civilkurage. 

Våldtäckten startade en våg av reaktioner. 
Att genom att döma ut en situation som den i Indien att den är hopplös är som att ifrån säga sig ansvaret för den.
Men det är inte hopplöst.
Alla röster hörs.

Att kalla sig feminist är tyvärr otroligt tabu överallt. 
Men med åtanken att det kan vara socialt accepterat att utöva en sådan akt som dessa och många andra gjort vare sig det är mindre eller större, Sverige eller Indien 
Påvisar bara på okunnighet, och förnekande av en struktur vi växt upp i.
Och hurvida vi accepterar den eller ser den bestämmer vi, du som individ.

Det går inte att neka att vi lever i en
våldtäktskultur och patriarkal struktur.
Det finns inte på världskartan att "feminismen har gått för långt". 
Och det säger jag inte bara för att ge en käftsmäll till alla iq-befriade individer på Facebook som tar sig rätten att göra uttalanden om detta ämne.

En kan inte "sopa ihop allt damm till en hög", så att säga, att tränga ihop all vidrighet och tycka att endast en del av jordytan och dess befolkning handlar fel.
För även i lilla landet lagom finns dessa strukturer och normer 
Och att blunda för det är en vidrig akt i sig. 
För det finns där.

Även om det jag skriver är rörigt och abstrakt är summa sumarum att vi lever i en värld där det faktiskt accepteras och inte görs något åt de allra grövsta handlingar som uträttas. 
Att människor blundar.
Sätter på sig en offerkofta och ifrågasätter hurvida en gör för att förändra världen
När denne själv antagligen är en vit priviligerad cis person som aldrig mött ett hinder.

Vi slår ett slag för alla.
Inte alla mot alla.
Vi mot normen, vi mot strukturen.
Varför hämma sig för att det verkar hopplöst, när det i själva verket bara finns möjligheter.
Med initiativ, mod och styrka kan vi påverka hur liten en än känner sig.

Att något sånt här måste ske för att folk ska ta av sig ögonbindeln är pinsamt, och jag vet inte hur många procent av befolkningen som jag ser det 
Är pinsamma ursäkter till medmänniskor.
Istället för att ifrågasätta och kritisera 
Agera. 
Ta upp kampen. 

Och med detta påvisar jag inte våld. 
Utan tankens styrka
Skriftens storhet
Och talans makt.
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

guuu va fint skrivet //e

Upp