Tankar

Saker jag borde sagt fast aldrig sa.
Jag måste ta åt mig mer och ta plats. Jag tror alltid att folk ska döma mig, för att jag gör si för att jag gör så för att jag har en blogg som e halvdan. Allt jag gör gör jag väl ändå av e anledning, om tanken kom upp i huvudet måste väl ändå mitt undermedvetna velat att det skulle ske? Är min eviga strävan något som gör att jag plågar mig själv med tankar av vad andra ska tro? Jag måste sluta bry mig. Varför ska jag bry mig om någon tycker att jag är sämre än dem själva? Sanningen i slutändan är säkert att ingen egentligen bryr sig ett piss. 

Jag är osäker och det måste jag jobba på. Jag försöker, i do. Men problemet är att jag tror och tolkar varje blick som ett dömande, och utifrån det dömmer andra. Det är en ond cirkel. Jag kan aldrig vinna på att förvänta mig att folk ska döma mig. Jag kan iallafall vara ärlig nog mot mig själv för att inse mitt problem. Jag är feg. 

Men fan det ska det ändras på. Varför ska jag hindras av mig själv? Jag är den enda som står i vägen för mig själv, och om någon skulle döma mig, vem är den att döma? Vem ger denne person den gudalika makten att tycka att jag är fel? 

Respekt. Om det skulle vara självklart skulle jag inte ligga och tänka på detta just precis nu. 
(Tur att det inte fanns några kråkor i boet när denna bild togs, LOL)

Så många tankar i min skalle måste gämna ut trycket och få utlopp.  
Tack till dig som orkar läsa och faktiskt bryr dig. För jag ska sluta bry mig.
Allmänt | | En kommentar |
Upp