Afrikansk pygméigelkott

Så drömmen.
Jag och Anton pratade lite idag om hur en inte vet vad framtiden innehåller, som en sammanfattning, för vem skulle veta att vi skulle hamna där vi hamna. För 6 månader sedan hade jag ingen aning om att något av detta, det liv jag har nu, var så nära, om ens det kunde existera.

Och det är sjukt.
Det är läskigt
Men spännande
Att ingen har någon aning om hur vägarna en går kommer påverka en.
Men det tillhör inte nuet. Och nu är allt vi kan nå. 
Men klart som fan det är läskigt
och en kan hitta sig själv oroande för allt och inget.
Jag tror att det är när en släpper taget om oro och ångest som en kan tillåta sig själv att både se det bra, må bra.
Låt det komma.
Släpp in alla nya idéer.

Så, jag har inte bloggat på ett tag, detta får jag höra ofta. Mm. Faktiskt.
Så efter några inledande visdomsord vill jag bara radda upp och summera hur min livssituation ser ut.



Jag och Anton har en liten baby, baby Tage, hon är en taggig liten rackare.




Jag jobbar sliter planerar och uppskattar.
Uppskattar hur livet nu är. Jag hade aldrig kunnat veta att allt detta kunde vara min vardag. 

Planerar även nästa tatuering vilket jag är taggad på. Igelkott. Taggad. Gadd. Tatuering.. Haha? 

Iallafall.
Nu sitter jag med lilla Baby Tage i knät och vilar. Är trött, även om dagens bravader endast innehöll att åka och kolla på ny bil med Anton och käka kebabrulle. 



Lilla tösen har redan börjar känna sig hemma, och är nästan helt handtam. 


Allmänt | |
Upp