Dem var bara kids

Ungdomsåren, de år vi ka bryta oss loss, lära av misstag, njuta, härda ut, stå i för en framtid vi tro oss vilja ha.
Ständig press på tvåsamhet, färdigställande, perfektion gör att tillvaron blir allt svårare att hanskas med. Och vi glömmer bort att leva ut den tiden vi senare kommer se som den bästa vi haft.

Just nu går livet som på räls för mig.
Jag har .....
Och hur kan jag inte undgå att tänka på framtid och hur det kan bli. Och när jag märker det så hejdar jag mig för just nu, det är just nu allt är helt underbart, det är just nu jag älskar min tillvaro och är lika strålande som vårens första sol, fyfan va pretto, men fan.

Har haft det så bra, har bara rullat, bland annat i en taxi och en bil. Gjort saker jag inte trott, tillåtit mig själv att göra det, låtit mig själv känna.

Hämma dig inte. 
Vägrar leva ett liv i ånger för något jag kunde gjort och som borde hänt men aldrig hände. 


En bild på ett präktigt jävla stånd. Måste börja vara mer aktiv med bilder och text i know. 
Allmänt | |
Upp