En titel om tankar som inte ska finnas


Blir ledsen arg och förbannad att min vardag är så skild och annorlunda än så många andras. Att jag är så priviligerad pga vilket land jag fötts i, eller min hudfärg. Blir så jävla arg att det inte är lika självklart för alla att få leva ett liv som inte bara innebär att fly. 
Det gör så jävla ont. Och att jag har mage att klaga? 
Allt som dåligt/jobbigt händer i den egna individens liv är det värsta som hänt, och det speglar också de föruttsättningar en haft i sitt liv. Att vi curlade jävla jubelidioter har mage att klaga. När en hel värld har vänt ryggen åt en annan sörjer du att din skola inte gav dig din MacBook för än ditt sista år. 
Att vi i Sverige ens får gå i skolan ska vara belöning nog. 
Men vi får inte nog. Vi är formade av vårt samhälle att alltid vilja ha med, slicka uppåt och sparka neråt. 
Allt är pengar och pengar är allt. 

Stöd de som inte har det så jävla självklart. 

Stöd de som bara vet vad krig och smärta är. De som tvingas hitta lycka i en vardag som vi tycker är grå, eller snarare svart på vitt, i en tidning. Vi ser, vi tycker "synd" sen glömmer vi. Precis som vi gör med allt annat. 
Vissa måste få en pinne uppkörd i deras egna egocentriska röv. Och börja inse att ett samhälle där det bara handlar om me myself and i inte är bra. 

Historien upprepar sig, och ändå släpper vi in samma typ av personer i riksdagen som en gång drog förödelse över stora delar av världen. 

Jag tänker därför lever jag, 
Jo tjenamors,
Intelligent liv finns runt om dig överallt hela tiden men du är för egocentrisk för att se det och bryr dig förmycket om dina mål för att bry dig.

Är det en försvarsmekanism? Att inte vilja se det som är orättvisa och diskriminering osv etc för att vi skulle gå under? 

Vad är egentligen skillnaden på dig och mig? 
Allmänt | |
Upp